Om att inte leva som man lär. Fashion-wise.

Alla bara: - Ååå äntligen modevecka, kolla alla nya fräscha grejer som Helena Hörstedt gjort!
Jag: *gör en mental note om att köpa enbart Helena Hörstedt så fort jag tjänar massor av $$$ (samt väger typ trettiofem kilo) medan jag slinker in på Weekday på lunchen och tappar hakan i golvet för att jag överväger att köpa hela 10 (tio!) plagg från deras alldeles egna kollektion detärjusåBILLIGT*


Min poäng: Många Weekdays små blir en Hörstedt-å som förmodligen håller bäst i det långa loppet. Men det var en fin klänning för fyrahundra. Och ett gulligt ass, ser jag nu haha.

Update: ... och den kanske viktigaste grejen att påpeka - när blev Weekdays kläder så snygga?! Deras egna alltså. Fint som snus alltihop.

Mer Juno

Fick ang mitt Junoinlägg bästa mailet av Malin:

Ang Juno. Inte nog med att Diablo Cody kan vara världshistoriens
coolaste namn, hon skriver manuset till Juno på en sekund och ser
dessutom ut såhär:
Jävla apa.

LOL

475 Kent Ave Williamsburg RIP

Sjukt att huset jag bodde i i somras har evakuerats pga en livsfarlig brödfabrik i källar'n (typ).

I byggnaden fanns förutom tretusen olagliga lägenheter en chassidisk flickskola (vars föreståndare ibland ringde till vår lägenhet för att be snubbarna att inte gå runt i bar överkropp). Var ska flickstackarna nu hålla hus?
Taket med utsikt över Manhattan skyline och till höger Williamsburg bridge. Accessoarer: godaste Pad Thai från Sea och kall öl - suh-weet.

(jag plus stökigt barn med superkraftsbralla)

Old news, men: Juno!

Vi avbryter för lite reklam:

Gå och se Juno.
Helst på bio så de stackars manusförfattarna får bröd för mödan och för att verkligen kunna uppleva Michael Ceras hundögon in all their glory.

Så, nu kan ni återgå till ert snusksurfande kring Heaths död.

Update: Oscarsnominerad bl a för bästa film och bästa Ellen Paige. Premiär på fredag, tydligen.

Detta är historien om hur jag kunde lära mig älska något med ett så klämkäckt namn som Bulleboden

Kungsholmen - whatcanIsay.
Ibland känns det som helvetet på jorden med vidriga butiker som Plagg eller en bögig olivoljesalong i Västermalmsgallerian, fulla med folk som kommer med blött hår direkt från Sats.

Andra gånger får man helt ont i hjärtat av dess briljans.
Som till exempel i lördags när jag blev bjuden på frukost på ett café i finansiärens bardoms kvarter. Vi tog trean till Kungsholms kyrka, typ, och ganska precis där bakom Rådhusets t-baneuppgång ligger den (bakifrån) skedande kramen till bageri som går under namnet Bulleboden.

Det regnade liksom, och jag är inte en särskilt skillad fotograf. Låt inte detta avskräcka er. Fokusera istället på:

1. att de har schackrutigt golv (looksen ÄR ju det första man ser)
2. att det är helt fritt från anorektiska lattemorsor
3. att de gör egen müsli
4. ...och pressar egen juice (apelsin/äpple/INGEFÄRA!)
5. att mjölet kommer från Saltå Kvarn
6. att de gör egen marmelad, som till exempel aprikos/mandel
7. att mackorna har så mycket pålägg att man kan dela upp dem på två, loves sånt
8. att man får en gullig liten scones i en gullig liten muffinsform
9. att det är hasselnötter i grova brödet!
10. att stora frukosten, alltså:


Men jag vågade inte fråga om lov att ta en bild på disken så jag tog den utifrån, haha. Om man klickar på bilden blir min spegelbild i glaset mindre markant.

Efter megaproffs-frukosten gick vi till fruktaffären på hörnet dit finansiären och hans kompisar smet på rasterna under skoltiden. Den söta gubben bakom kassan ba: men DET var längesedan! och jag blev alldeles rörd av att han kände igen J. Vi betalade fem kronor för två hemgjorda chokladbollar och de smakade enl uppgift likadant som på nittiotalet.

Ps. det här om Bulleboden verkar ju också otroligt värt.

Leotard, here I come!

ALLTSÅ.
Har bokat in mig på en balettkurs. Det är helt sant. Jag dör av pepp.

Älskar't II

Under modeåret 2008 kan vi väl hoppas på en revival av det något utskällda men ack så viktiga och oh, so chic:a periodiska systemet? Från danska Cover.

Älskar't!

God Jul Mimmi önskar Mimmis mamma (= storgeniet).

Confort y calidad = varmt och skönt

Morsan e lite trött, del åttiofem

Du bara: - Kan inte du dela med dig av nåt spännande recept på en god och nyttig soppa med nån knasig grönsak och säg, Quinoa?
Jag bara: - Vassarö?
och gungar upp mig själv ur tv-soffan och börjar sakta hasa bort mot köket. De behålösa brösten vaggar fram och tillbaka under min urtvättade reklamtisha och när jag sträcker mig för att sätta på fläkten doppar jag ett hörn av min fleecemorgonrock i ett ölglas som står på en stol vid spisen. Jag tänder en cigg som får vila i mungipan, öppnar kylskåpet och stirrar på de tomma hyllorna medan jag med vänsterhanden gräver ut polyestertrosan som sugits in mellan skinkorna. På köksbänken slänger jag fram en hushållsost, ett Lätta-paket utan lock och några skivor falukorv. Så plockar jag fram en formfranska från frysen och ställer mig och börjar bre ut det vitgula gelatinsmöret på de frostiga brödskivorna samtidigt som jag nynnar på nån oidentifierbar låt. Jag slänger in mackorna i ett smörgåsjärn och trycker till, sen röker jag färdigt min cigg där under fläkten samtidigt som jag putsar naglarna lite med en fil jag råkade hitta. Jag fimpar i ett glas fullt av andra fimpar och plockar ur de färdiga mackorna ur järnet, slänger upp dem på en tallrik, hasar in i vardagsrummet igen och trycker tallriken i famnen på dig med ett "varschego". Jag sjunker ner i soffan igen, höjer volymen lite.
Du bara: - Men jag är ju vegetarian.
Jag bara: - Sch, jag hör int vad dom säg! (höjer lite till)
Du bara: (tänker) - Oj jävlar, hur har hon lyckats pränta in en så vacker Musse Pigg-teckning på mitt bröd?!

Terry Richardson feat. Ol' Dirty Brita

Veckans låt: Romeo & Juliet

Kalla mig gubbe, men alltså: Dire Straits!
Den här videon är största genigrejen jag sett på länge.



Och om ni hatar låten (vilket jag har svårt att tro om alla normalbegåvade läsare) så kan ni ju stänga av ljudet och dö ändå:





Keps och klänning!

Tillbaka

Precis när ni tänkte att nu jävlar skickar vi ut en svävare att söka igenom strömt vatten och sprickor i Blogspot-isen så dyker jag upp igen. Mitt löfte till er kära publik är minst ett inlägg per dag samt minst tre bilder.
Stay tuned for Dire Straits (obs inget skämt).